I herrens år 732 i nordisk tideräkning, lades grunden för vårt nuvarande Norden. Det var då som Sigismund född av Rûrik enade stammarna och grundlade fästena vid Ød och Jarlsvik. Nio år tidigare hade han ansamlat hela sin här och avseglat mot norr. Vittnesskildringar talar om en styrka på nära 60 000 man. En styrka med vars hjälp, Sigismund under dessa år lade grunden för det som skulle komma att kallas Asgård.
”Vår resa på det öppna havet har nu lidit i snart fyra månvarv, aldrig har någon flotta seglat så långt norrut, och även om det stora okända och den bitande vinden vid vissa tillfällen gör min besättning osäkra till mods, tvivlar jag inte på att vi har givit in på någonting storartat. Ibland står jag vid relingen och blickar ut över Sigismunds flotta. Skepp efter skepp, i en tillsynes oändlig skara, vissa dagar, när vädret är klart har jag räknat mer än 1000 skepp. Det är i sanning en mäktig syn”
Ur en loggbok tillhörande skeppet Argo
Tidigare hade de norra delarna av Asgård, härskats av små barbariska stammar av orcher och människor, vilka livnärde sig främst på jakt och jordbruk. Under denna mörka och ociviliserade period var inbördeskrig och epidemier av sjukdom vanligt förekommande. Ingen handel eller i övrigt kulturella utbyten rikena emellan tycktes förekomma i annat än ringa utsträckning. Stammarna var ofta vida utspridda, delade och ledar lösa innan Sigismund som under sin nio år långa kampanj enade dem och lade grunden till vår moderna civilisation. De stammar som böjde sig under hans vilja, skapade han fred och välstånd hos och de stammar som bjöd motstånd erövrade han med våld. Under Sigismunds inflytande skapades städer med en blomstrande kultur och med rikt handels liv. Han var i sanning en stor härförare, som styrdes av sin vision om ett enat norden under hans styre.
”Det har nu gått sju år sedan jag senast såg mitt hem i väst. Alltjämt tågar vi vidare i detta gudsförgätna land. Aldrig stannar vi och var än vi anländer tycks det mig att de stammar vi möter blir alltmer vilda och stridslystna. Sigismund, vår store ledare tycks trots detta alltmer beslutsam att fortsätta. Hans dröm om att skapa ett nytt rike här i norr tycks aldrig lämna hans medvetande. Jag, har dock givit upp mina drömmar, men min tro på Sigismund leder mig vidare”
Ur okänd soldats dagbok
Efter sitt fälttåg i Norden, och att en allians och ett fredsavtal slutits mellan de olika rikena, valde Sigismund att fortsätta marschera mot öst. Denna gång valde han att bege sig in i de mörka outforskade länderna i Khun och Ruin. Han verkade in kunna överge sina drömmar om en ny värld, civiliserad och blomstrande i såväl handel som kultur. Till denna dröm var han fast beslutet att sälla alla som korsade hans väg, oavsett om de ville det eller inte.
” Jag har mött många olika stammar, kulturer och varelser under min tid i Norden. Vissa av dem har jag delgett något av vår höga kultur, med de flesta har jag bekämpat. Min kropp bär nu vittnesbörd av de oändliga horder av barbarer och ofrälse jag har dödat, alla i civilisationens namn och Sigismunds, vilken jag nu vill kalla den store”
Ur Leonidas, memoarer av en erövrare.
