Emund Stålhammar är född och uppvuxen vid garnisonen i Nordborg. I egenskap av äldste sonen till General Emudal Stålhammar uppfostrades och tränades Emund tidigt för att fylla rollen som kapten för garnisonerna i den Norra regionen. En tjänst som han också ägde och ambitiöst utövade ända fram till Nordborgs fall år 1336 i den andra tidsåldern. Nu befinner han sig på resande fot och skymtades senast i sällskap med stigfinnaren Varg i trakterna kring Mark.

*Stålhammar är en skicklig härförare och en oöverträffad soldat. Dessa egenskaper gör honom till någon få skulle vilja göra till sin fiende och ytterst få män har det mod som krävs för att gå i strid mot honom. Med sig bär han alltid ett utsirat bredsvärd. Svärdet är hans arvegods och har funnits inom hans familj ända sedan Sigismund den Stores tid. Vem som än bär med sig detta svärd får oerhörd styrka och uthålighet i sin besittning och en enorm förmåga till återhämtning. Detta är dock Stålhammar naivt omedveten om.

Häxmästarens sanna ursprung är för de flesta okänd. De som vågat spekulera i detta tror sig dock veta att han rätta namn var ”..” och att han härstammar från ett stäppfolk från västgra Ruin. Det sägs att hans stam var en av de sista som Sigusmund den Store erövrade under sitt härtåg genom Norden under 700-talet, nordisk tideräkning. I biblioteket i Jarlsvik står följande text att finna.

” Till min eviga skam tvingades jag för några dagar sedan dräpa en av stamhövdingarna. Detta enkla stäppfolk vägrade släppa sina gamla barbariska seder och erkänna mig som dess nya konung. Jag fruktade blodiga uppror och jag såg det därför klokast att enligt deras seder godta stamhövdingens utmaning om envig för att avgöra om styret. Efter min seger erkände genast alla mig som deras nye herre, alla utom hövdingens son. Han tog sin faders död väldigt hårt och jag fruktde att han

möjligen skulle försöka sig på att ånyo uppvigla folket emot mig.Till min stora lättnad försvann han dock endast några dagar senare och ingen av mina jägare har ännu siktat honom. Det är min tro att han givit sig upp bland bergen i Ural.”

Utdrag ur Konungabreven, Riksarkivet

Vad som därefter hände med ”…” finns det inga nu kända källor som vittnar om. Dock talar legenden om att under lång tid dväljdes blans bergen studerandes de gamla lärorna om uråldrig magi. Somliga talar om att han därefter galen av sitt hämdbegär sålde sin själ till Kain, tvillingguden.

*Häxmästaren kan enligt de gamla legenderna inte förgöras. Hans själ är evig och hans krafter nästan gränslösa. Han sägs dock vara svagare i sin andeform och behöver därför en dödlig kropp för att kunna verka i världen i sitt eget tycke.